Bättre sent än aldrig.

Idag läser jag på http://www.boplatsgbg.se/:
"Stadens politiker har inlett diskussioner med byggbolagen att planerade bostadsrätter istället ska bli hyresrätter, säger Fastighetsnämndens ordförande Owe Nilsson. Förutom att möta den enorma efterfrågan på hyresrätter ser han omställningen till hyresrätter som ett sätt att även rädda byggjobben i en tid när nybyggen av bostadsrätter ställs in."

Det som vi andra har räknat ut med röven för länge sedan med andra ord. Trevligt att de börjar vakna nu i alla fall. Så var det bara det där med att gå från ord till handling. Så länge ockupationerna fortsätter, fungerar dessa förhoppningsvis som en blåslampa där bak. Jag väntar med spänning, med hoppet intakt.

Jag är Gärningsmannen!

För ett tag sedan hörde jag denna underbara konversation mellan tre killar i 6-årsåldern:
Första killen:
-Jag är Batman!
Andra killen kontrar:
-Och jag är Stålmannen, han är mycket hårdare!
Tredje killen drar då fram esset ur rockärmen:
-Men jag då, jag är....jag är Gärningsmannen!

Annars fångar jägarn mig...

I veckan hörde jag en ny variant av den välbekanta sången "I ett hus vid skogens slut". I stället för att sjunga "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars skjuter jägarn mig", har någon kommit på att man ska sjunga "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars fångar jägarn mig". Samtidigt ska man krama om sig själv, då ju detta är en rörelsesång. Lilla haren är alltså rädd och behöver hjälp, annars får han en kram? På flera förskolor verkar originaltexten vara bannlyst. Det vore ju hemskt om barnen får reda på att jägarn skjuter den stackars haren. Efter sångstunden sätter sig alla barnen och mumsar på sina köttbullar...

"Att blogga eller inte blogga...

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=457670

...det är frågan." Hur många blogginlägg inleds på det sättet? T.om. Blondinbella ställer sig samma fråga på sin blogg. Det är en djungel där ute. Eller ett smörgåsbord? Kanske något mindre angenämt? Bo Rothstein skriver idag att bloggandet är "som att öppna locket till en kloakbrunn". Och jag som precis har börjat blogga, snyft, visserligen hundra år efter alla andra, men ändå. Rothstein ifrågasätter här om ökat bloggande verkligen gynnar demokratin. Mitt svar på det är: inte vet jag, men det ökar i alla fall mångfalden! Jag minns när jag som blivande mamma (2005) googlade på ord som "halsbränna" och "sömnlöshet". Då dök det dels upp expertsidor, som på ett korrekt sätt förklarade vilka preparat jag kunde köpa för att minska mina besvär. På Wikipedia kunde jag hitta fler länkar till dessa ämnen. Dessutom fick jag träffar på mängder av personliga, många gånger humoristiska erfarenheter och redogörelser av dessa problem, vilket jag kunde le igenkännande åt. Det var uppmuntrande. Jag var inte ensam. Det som Bo Rothstein vid en genomgång kan tyckas vara trivialt trams kan för en annan person vara en skatt! Att det finns fler olika kanaler att göra sin röst hörd är viktigt i en demokrati. Tidningsinsändare är en variant, men det är oftast ett lotteri, då man inte kan vara säker på att bli publicerad. På en blogg kan du garanterat bli publicerad! Där finns dessutom utrymme att sväva ut precis hur mycket du vill. Nu kan man ju dessutom diskutera tv-reportage och tidningsartiklar direkt på nätet vilket ju är fantastiskt!

Jag tror inte jag har haft en enda läsare av min blogg ännu. Har liksom inte fått kläm på hur man får bloggen att synas på sökmotorn. "Pingar" tror jag det heter. Så för mig fyller min blogg mest funktionen av en gammal hederlig dagbok. Eftersom jag tycker det vore skoj om fler läste den, personer som jag inte känner, avstår jag från att hänga ut precis allt personligt. Det som en gång publicerats på nätet och så...jag tänker på den sk. "artisten" som nyligen misshandlade sin fru. Hon hade tydligen innan händelsen bloggat flitigt om sitt privatliv. När misshandeln dök upp på löpsedlarna fick hennes blogg massor av besökare. Som svar på det stängde hon ner bloggen, men det var för sent, många hade läst den och skvallret på nätet var igång.

En blogg kan se ut hur som helst, och var kan du ventilera dina åsikter ordentligt om inte på din egen blogg. Men gäller verkligen inte våra vanliga lagar på nätet? Antisemitiska påhopp är väl inte tillåtet på öppen gata så varför skulle det vara OK inom bloggsfären?

För bara en vecka sedan...

...var det underbart väder. Svårt att tänka sig nu när taket flyger av husen och flaggstänger knäcks i blåsten.

Insomnia

Jag har fått känna på hur det känns att vara så trött att man inte ens orkar somna. När jag tittar mig i spegeln ser jag att jag börjar lina Christian Bale i The Machinist mer och mer. Anledning: vår underbara, rosafärgade, trevliga åtta månader gamla älskade bebis har bestämt sig för att det är trist att sova på nätterna. De senaste veckorna har han vaknat ungefär en gång i timmen, och eftersom vi bor så trångt och jag inte vill att han ska väcka hela familjen har han fått komma till vår säng vilket har gjort att jag sover ännu sämre och jag vaknar ännu oftare.

I går natt var det dags att ta tjuren vid hornen. Min kära sambo fick gå runt och bära på honom tills han somnade. Vid sjätte uppvaknandet orkade vi inte längre och jag satte mig och ammade den lille. Med ens förvandlades han åter till den ljuvliga, jollrande baby som han är på dagarna. I natt gick det bättre. Endast fyra uppvknanden. Snart, snart har vi fått tillbaka våra liv igen hoppas jag!

När jag hade ammat för första gågen på hela natten damp GP ner i brevinkastet med en smäll. På första sidan stod att västsvenska mödrar ammar minst i hela Sverige. Tackar fan för det! Vår äldsta son ammade jag tills han ar 1.5 år gammal, coh vid det laget kallade vi honom "den lilla diktatorn", och han hade helt och hållet tagit över våra liv. Han vägrade släppa taget om sina kära tuttar och vi fick köra "cold turkey", då han och min sambo fick flytta hem till farmor och farfar i tre nätter för att det skulle bli någon ordning. Men det gick till slut och nu sover han som det barn han är. Äntligen.

På samma sida stod det också om amning och alkoholintag. Livsmedelsverket har ganska nyligen gått ut och sagt att det är OK att dricka två glas vin/vecka när du ammar. Trots det avråder BVC-sköterskorna ammande mödrar från att dricka någonting. Ger man dem lillfingret tar de hela armen. Just män brukar vara ganska bra på att oja sig om det ser en ammande mamma sippa på ett las vin. Själva kan de vara pappor och rejält packade, men hysa åsikter som "klarar man inte av att avstå från alkohol ska man inte amma". Jag tar mig ett glas vin ungefär en gång/varannan vecka och tänker fortsätta med det.

Frälsningspiraterna

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=456902

Heja Frälsningspiraterna! Jag stödjer er sak helhjärtat! Man behöver vara lite civilt olydig om de bekväma och mätta ska vakna!