Bibliotek vs videouthyrare

Å, vad jag älskar biblioteket! Och ännu mer nu sedan de slopat avgifterna för att låna filmer. Förra veckan lånade jag "This is England", en film som var helt suverän. På försök har bibblan även avskaffat reservationsavgifterna. Jag undrar om videouthyrarna är lika glada som jag är? Å andra sidan är väl folk som jag ett utdöende släkte, som varken kan eller vill ladda ner musik och filmer.

Sexual Chocolate

Härom kvällen kollade jag på den fina gamla filmen "En prins i New York". En ren nostalgitripp tillbaka till det sena åttiotalet. En mycket yngre Sam L. spelar rånare (en scen som återuppstår i Pulp Fiction). Framförallt blev jag återigen påmind om vilket otroligt geni Eddi Murphy faktiskt är (eller var). Nu har han ju barn med Scary Spice och grejer. Well well. Om ni inte håller med mig; kolla på det här klippet, där Randy Watson whoopar självaste Loke Martinssons ass.

http://www.youtube.com/watch?v=ZoS8j9eNMZU
http://www.youtube.com/watch?v=rvoBCr7E5qo&feature=related

Fiskaren och hans hustru

Den här sagan tyckte jag var så spännande när jag hörde som liten. Nu hittade jag den i Pixiboksformat på beg.bok-affären Sagobjörnen. För den som inte känner till berättelsen handlar den om en fattig fiskare som råkar få en fisk på kroken. Fisken visar sig vara en förtrollad prins och fiskarens fru vill genast att fiskaren ska be fisken att förvandla deras lilla koja till en stuga. Önskan går i uppfyllelse, men hustrun är inte nöjd. Hon vill bara ha mer och mer. Till slut sitter hon i ett slott och är både kung och påve, men är fortfarande inte nöjd. Det slutar med att hon återigen får flytta till sin gamla koja. Min första tanke när jag som vuxen läser denna saga är: "men herregud, varför dumpar inte fiskaren den jobbiga ragatan?" Min andra tanke är att det är en hel del människor som skulle behöva läsa den här sagan. Efter att ha hängt en del på sidor som lägenhetsbyte och björnsbytare, (särskilt efter att ha läst en del foruminlägg där) är det tydligt är många som knappast har tid att bo in sig och trivas i sitt hem, utan bara hungrar efter nästa strategiska byte=klipp.

Jag känner mig också träffad till viss del. Just nu går vi i väntans tider. Efter snart fyra år i kö å boplats kan det kanske bli så att vi kommer att få flytta in i en trea på 64 m2. Visst, det var 7 personer på visningen, men jag känner mig ändå svagt optimistisk. Det kommer i så fall bli ett enormt uppsving för oss. Tänk alla möjligheter som öppnas! Vi kommer att kunna ha långväga gäster på besök t.ex. Undrar bara hur lång tid det kommer att dröja innan vi börjar sukta efter en ännu större lägenhet. Ååå, kanske med balkong t.om.

Jag vet vad jag ska göra. Om vi får den här lyan ska jag se till att förstora den här illustrationen från Fiskaren och hans hustru. Den skall ramas in och sättas någonstans där jag kan se den varje dag. Sedan ska vi leva lyckliga i alla våra dagar...

Bättre sent än aldrig.

Idag läser jag på http://www.boplatsgbg.se/:
"Stadens politiker har inlett diskussioner med byggbolagen att planerade bostadsrätter istället ska bli hyresrätter, säger Fastighetsnämndens ordförande Owe Nilsson. Förutom att möta den enorma efterfrågan på hyresrätter ser han omställningen till hyresrätter som ett sätt att även rädda byggjobben i en tid när nybyggen av bostadsrätter ställs in."

Det som vi andra har räknat ut med röven för länge sedan med andra ord. Trevligt att de börjar vakna nu i alla fall. Så var det bara det där med att gå från ord till handling. Så länge ockupationerna fortsätter, fungerar dessa förhoppningsvis som en blåslampa där bak. Jag väntar med spänning, med hoppet intakt.

Jag är Gärningsmannen!

För ett tag sedan hörde jag denna underbara konversation mellan tre killar i 6-årsåldern:
Första killen:
-Jag är Batman!
Andra killen kontrar:
-Och jag är Stålmannen, han är mycket hårdare!
Tredje killen drar då fram esset ur rockärmen:
-Men jag då, jag är....jag är Gärningsmannen!

Annars fångar jägarn mig...

I veckan hörde jag en ny variant av den välbekanta sången "I ett hus vid skogens slut". I stället för att sjunga "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars skjuter jägarn mig", har någon kommit på att man ska sjunga "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars fångar jägarn mig". Samtidigt ska man krama om sig själv, då ju detta är en rörelsesång. Lilla haren är alltså rädd och behöver hjälp, annars får han en kram? På flera förskolor verkar originaltexten vara bannlyst. Det vore ju hemskt om barnen får reda på att jägarn skjuter den stackars haren. Efter sångstunden sätter sig alla barnen och mumsar på sina köttbullar...

"Att blogga eller inte blogga...

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=457670

...det är frågan." Hur många blogginlägg inleds på det sättet? T.om. Blondinbella ställer sig samma fråga på sin blogg. Det är en djungel där ute. Eller ett smörgåsbord? Kanske något mindre angenämt? Bo Rothstein skriver idag att bloggandet är "som att öppna locket till en kloakbrunn". Och jag som precis har börjat blogga, snyft, visserligen hundra år efter alla andra, men ändå. Rothstein ifrågasätter här om ökat bloggande verkligen gynnar demokratin. Mitt svar på det är: inte vet jag, men det ökar i alla fall mångfalden! Jag minns när jag som blivande mamma (2005) googlade på ord som "halsbränna" och "sömnlöshet". Då dök det dels upp expertsidor, som på ett korrekt sätt förklarade vilka preparat jag kunde köpa för att minska mina besvär. På Wikipedia kunde jag hitta fler länkar till dessa ämnen. Dessutom fick jag träffar på mängder av personliga, många gånger humoristiska erfarenheter och redogörelser av dessa problem, vilket jag kunde le igenkännande åt. Det var uppmuntrande. Jag var inte ensam. Det som Bo Rothstein vid en genomgång kan tyckas vara trivialt trams kan för en annan person vara en skatt! Att det finns fler olika kanaler att göra sin röst hörd är viktigt i en demokrati. Tidningsinsändare är en variant, men det är oftast ett lotteri, då man inte kan vara säker på att bli publicerad. På en blogg kan du garanterat bli publicerad! Där finns dessutom utrymme att sväva ut precis hur mycket du vill. Nu kan man ju dessutom diskutera tv-reportage och tidningsartiklar direkt på nätet vilket ju är fantastiskt!

Jag tror inte jag har haft en enda läsare av min blogg ännu. Har liksom inte fått kläm på hur man får bloggen att synas på sökmotorn. "Pingar" tror jag det heter. Så för mig fyller min blogg mest funktionen av en gammal hederlig dagbok. Eftersom jag tycker det vore skoj om fler läste den, personer som jag inte känner, avstår jag från att hänga ut precis allt personligt. Det som en gång publicerats på nätet och så...jag tänker på den sk. "artisten" som nyligen misshandlade sin fru. Hon hade tydligen innan händelsen bloggat flitigt om sitt privatliv. När misshandeln dök upp på löpsedlarna fick hennes blogg massor av besökare. Som svar på det stängde hon ner bloggen, men det var för sent, många hade läst den och skvallret på nätet var igång.

En blogg kan se ut hur som helst, och var kan du ventilera dina åsikter ordentligt om inte på din egen blogg. Men gäller verkligen inte våra vanliga lagar på nätet? Antisemitiska påhopp är väl inte tillåtet på öppen gata så varför skulle det vara OK inom bloggsfären?

För bara en vecka sedan...

...var det underbart väder. Svårt att tänka sig nu när taket flyger av husen och flaggstänger knäcks i blåsten.

Insomnia

Jag har fått känna på hur det känns att vara så trött att man inte ens orkar somna. När jag tittar mig i spegeln ser jag att jag börjar lina Christian Bale i The Machinist mer och mer. Anledning: vår underbara, rosafärgade, trevliga åtta månader gamla älskade bebis har bestämt sig för att det är trist att sova på nätterna. De senaste veckorna har han vaknat ungefär en gång i timmen, och eftersom vi bor så trångt och jag inte vill att han ska väcka hela familjen har han fått komma till vår säng vilket har gjort att jag sover ännu sämre och jag vaknar ännu oftare.

I går natt var det dags att ta tjuren vid hornen. Min kära sambo fick gå runt och bära på honom tills han somnade. Vid sjätte uppvaknandet orkade vi inte längre och jag satte mig och ammade den lille. Med ens förvandlades han åter till den ljuvliga, jollrande baby som han är på dagarna. I natt gick det bättre. Endast fyra uppvknanden. Snart, snart har vi fått tillbaka våra liv igen hoppas jag!

När jag hade ammat för första gågen på hela natten damp GP ner i brevinkastet med en smäll. På första sidan stod att västsvenska mödrar ammar minst i hela Sverige. Tackar fan för det! Vår äldsta son ammade jag tills han ar 1.5 år gammal, coh vid det laget kallade vi honom "den lilla diktatorn", och han hade helt och hållet tagit över våra liv. Han vägrade släppa taget om sina kära tuttar och vi fick köra "cold turkey", då han och min sambo fick flytta hem till farmor och farfar i tre nätter för att det skulle bli någon ordning. Men det gick till slut och nu sover han som det barn han är. Äntligen.

På samma sida stod det också om amning och alkoholintag. Livsmedelsverket har ganska nyligen gått ut och sagt att det är OK att dricka två glas vin/vecka när du ammar. Trots det avråder BVC-sköterskorna ammande mödrar från att dricka någonting. Ger man dem lillfingret tar de hela armen. Just män brukar vara ganska bra på att oja sig om det ser en ammande mamma sippa på ett las vin. Själva kan de vara pappor och rejält packade, men hysa åsikter som "klarar man inte av att avstå från alkohol ska man inte amma". Jag tar mig ett glas vin ungefär en gång/varannan vecka och tänker fortsätta med det.

Frälsningspiraterna

http://gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=456902

Heja Frälsningspiraterna! Jag stödjer er sak helhjärtat! Man behöver vara lite civilt olydig om de bekväma och mätta ska vakna!

Angående rapporten från NUTEK

http://www.sr.se/Stockholm/nyheter/artikel.asp?artikel=2425299

Hans Lind, professor i fastighetsekonomi m. fl. har tydligen kommit fram till att det inte ska byggas för mycket i högkonjunktur. Då är det visst bättre att hyra ut ägda lägenheter. Jag undrar om någon av dessa författare har egen erfarenhet av sådant boende. I storbritannien där jag bodde i flera år var denna boendeform väldigt vanlig. Det positiva var att det gick att få tag på lägenheter att hyra väldigt snabbt, och kollektiv var otroligt vanligt. Landlorden var oftast en herre med pondus som ägde flera lägenheter i ganska dåligt skick som han hyrde ut med hög hyra. Å andra sidan: vad är bäst? Att ha en girig landlord som hyresvärd eller att inte ha någonstans att bo alls?

Nu lämnar jag Stockholms bostadskö.

Jag har valt att inte längre betala min köavgift till http://www.bostad.stockholm.se/ . Dumt kanske. Jag har ju stått i den kön i sex år nu, men nu bor jag ju med min familj i Göteborg och har inga direkta planer på att bli nollåtta igen. Kanske skulle det vara trevligt att flytta in i en trevlig tvåa innanför tullarna när barnen är utflugna och vi blivit pensionärer, men då är kanske hyresrätten avskaffad för länge sedan. Min lillebror är tjugo år gammal. Tyvärr kan han ju inte överta min kötid, men det är nog bättre att han ställer sig i den kön så kan han kanske få ett förstahandskontrakt i någon förort om fem år. Han ska på en långresa till Asien snart. Det verkar som det är det bästa man kan göra som ung i dag - lämna landet!

En fyra i Kungsladugård

Kollade in på http://www.boplatsgbg.se/ i morse. Då hade de nyss lagt in en fyra i Kungsladugård. Nu på kvällen är det 1192 sökande. Lägenheten kommer att ligga ute i tre dagar. Mer behövs inte. Ska bli spännande att se vad slutsiffran landat på om tre dagar...

Jag har placerat min blogg i Majorna på bloggkartan.se!

Bostadsbristen

Det första inlägget i den här bloggen måste bara handla om bostadsbristen! Det verkar inte ha sjunkit in att det är massor av människor som inte har någonstans att bo. Det pratas om att unga har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Då ser vi kanske nybakade studenter framför oss. Jag känner flera personer i trettioårsåldern som fortfarande hoppar runt på andrahandskontrakt. Och det verkar finnas en väldigt liten vilja att bygga fler hyresrätter. Det är ju tack vare bostadsbristen som priset på bostadsrätter och hus inte sjunker särskilt dramatiskt nu i lågkonjunktur. Du som aldrig får det där förstahandskontraktet, du som lever i en kappsäck eller hemma hos mor och far fast du är över 25, för att du helt enkelt inte kan hosta upp ett par millar-grattis! Tack vare dig går inte bostadpriserna ner alltför mycket. Är det en tillfällighet att det är så få politiker som bor i hyresrätt?

http://bloggkartan.se/registrera/27816/majorna/

Blogglista.se