Bibliotek vs videouthyrare

Å, vad jag älskar biblioteket! Och ännu mer nu sedan de slopat avgifterna för att låna filmer. Förra veckan lånade jag "This is England", en film som var helt suverän. På försök har bibblan även avskaffat reservationsavgifterna. Jag undrar om videouthyrarna är lika glada som jag är? Å andra sidan är väl folk som jag ett utdöende släkte, som varken kan eller vill ladda ner musik och filmer.

Sexual Chocolate

Härom kvällen kollade jag på den fina gamla filmen "En prins i New York". En ren nostalgitripp tillbaka till det sena åttiotalet. En mycket yngre Sam L. spelar rånare (en scen som återuppstår i Pulp Fiction). Framförallt blev jag återigen påmind om vilket otroligt geni Eddi Murphy faktiskt är (eller var). Nu har han ju barn med Scary Spice och grejer. Well well. Om ni inte håller med mig; kolla på det här klippet, där Randy Watson whoopar självaste Loke Martinssons ass.

http://www.youtube.com/watch?v=ZoS8j9eNMZU
http://www.youtube.com/watch?v=rvoBCr7E5qo&feature=related

Fiskaren och hans hustru

Den här sagan tyckte jag var så spännande när jag hörde som liten. Nu hittade jag den i Pixiboksformat på beg.bok-affären Sagobjörnen. För den som inte känner till berättelsen handlar den om en fattig fiskare som råkar få en fisk på kroken. Fisken visar sig vara en förtrollad prins och fiskarens fru vill genast att fiskaren ska be fisken att förvandla deras lilla koja till en stuga. Önskan går i uppfyllelse, men hustrun är inte nöjd. Hon vill bara ha mer och mer. Till slut sitter hon i ett slott och är både kung och påve, men är fortfarande inte nöjd. Det slutar med att hon återigen får flytta till sin gamla koja. Min första tanke när jag som vuxen läser denna saga är: "men herregud, varför dumpar inte fiskaren den jobbiga ragatan?" Min andra tanke är att det är en hel del människor som skulle behöva läsa den här sagan. Efter att ha hängt en del på sidor som lägenhetsbyte och björnsbytare, (särskilt efter att ha läst en del foruminlägg där) är det tydligt är många som knappast har tid att bo in sig och trivas i sitt hem, utan bara hungrar efter nästa strategiska byte=klipp.

Jag känner mig också träffad till viss del. Just nu går vi i väntans tider. Efter snart fyra år i kö å boplats kan det kanske bli så att vi kommer att få flytta in i en trea på 64 m2. Visst, det var 7 personer på visningen, men jag känner mig ändå svagt optimistisk. Det kommer i så fall bli ett enormt uppsving för oss. Tänk alla möjligheter som öppnas! Vi kommer att kunna ha långväga gäster på besök t.ex. Undrar bara hur lång tid det kommer att dröja innan vi börjar sukta efter en ännu större lägenhet. Ååå, kanske med balkong t.om.

Jag vet vad jag ska göra. Om vi får den här lyan ska jag se till att förstora den här illustrationen från Fiskaren och hans hustru. Den skall ramas in och sättas någonstans där jag kan se den varje dag. Sedan ska vi leva lyckliga i alla våra dagar...

Bättre sent än aldrig.

Idag läser jag på http://www.boplatsgbg.se/:
"Stadens politiker har inlett diskussioner med byggbolagen att planerade bostadsrätter istället ska bli hyresrätter, säger Fastighetsnämndens ordförande Owe Nilsson. Förutom att möta den enorma efterfrågan på hyresrätter ser han omställningen till hyresrätter som ett sätt att även rädda byggjobben i en tid när nybyggen av bostadsrätter ställs in."

Det som vi andra har räknat ut med röven för länge sedan med andra ord. Trevligt att de börjar vakna nu i alla fall. Så var det bara det där med att gå från ord till handling. Så länge ockupationerna fortsätter, fungerar dessa förhoppningsvis som en blåslampa där bak. Jag väntar med spänning, med hoppet intakt.

Jag är Gärningsmannen!

För ett tag sedan hörde jag denna underbara konversation mellan tre killar i 6-årsåldern:
Första killen:
-Jag är Batman!
Andra killen kontrar:
-Och jag är Stålmannen, han är mycket hårdare!
Tredje killen drar då fram esset ur rockärmen:
-Men jag då, jag är....jag är Gärningsmannen!

Annars fångar jägarn mig...

I veckan hörde jag en ny variant av den välbekanta sången "I ett hus vid skogens slut". I stället för att sjunga "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars skjuter jägarn mig", har någon kommit på att man ska sjunga "hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars fångar jägarn mig". Samtidigt ska man krama om sig själv, då ju detta är en rörelsesång. Lilla haren är alltså rädd och behöver hjälp, annars får han en kram? På flera förskolor verkar originaltexten vara bannlyst. Det vore ju hemskt om barnen får reda på att jägarn skjuter den stackars haren. Efter sångstunden sätter sig alla barnen och mumsar på sina köttbullar...